Var det någon som trodde att man kunde kontrollera kärleken? Jag var en av dem… Att bestämma sig för att inte bli kär går liksom inte, hur mycket man än vill. Så står han där en dag i september… prinsen med stort P. Så som ett slag i magen så att jag nästan tappar andan så slår kärleken mig handlöst i marken. Vad gör man då? Inte tar man emot sig med händerna. Det bästa är nog att bara låta det ske. För vi vet ju att kärleken är den kraft som bär oss genom livet. Ska man bli slagen av något så är det kärleken! Kanske är det så att den riktiga kärleken är den som inte kommer föranmäld. För mig var det så, den 11 september slogs jag av kärleken. Tror nog att jag fortfarande är lite omtumlad över att han finns i mitt liv. Tårarna börjar rinna längs kinderna när jag tänker på hur underbar och fin han är. Prinsen med stort P är ingen överdrift!
Älskar dig min prins! … och störst av dem är kärleken!
Kommentera inlägget här: