LTALOVE

Spegel, spegel påvägen där,säg mig vem som skönast i landet är. En mening och en uppmaning som vi nog är många som känner igen. Meningen är hämtad från Snövit och de sju dvärgarna. Drottningen och styvmodern har en spegel som svarar på frågor som hon ställer till den. Drottningen frågor vid upprepade tillfällen; vem som är skönast i landet. Spegeln svarar; Du min drottning. Men så en dag svarar spegeln att Snövit är den skönaste i landet. Drottningen blir rasande av avund inför att någon annan slagit henne i något, i detta fall att vara den skönaste. Drottningen beordrar jägaren att döda Snövit… och så fortsätter sagan och drottningens kamp att vinna tävlingen mot Snövit. 

I texten från Jesus Syraks vishet talas om att vi inte ska bära agg mot en annan människa. Den som själv är ofullkomlig och gör fel pekar på sina medmänniskors brister och snedsteg. Uppmaningen till oss är att tänka på livet och dess skörhet och hata inte mer. Fokusera och minns relationen till Gud och glöm andra människors fel.

I det som innebär att leva livet som människor är det så lätt att vi börjar jämföra oss med andra människor runt omkring. Det bor en liten drottning eller styvmor i oss alla, i mig och dig. En drottning som själv speglar sig i sin egen och andras spegelbilder. Och som i spegelbilden eller svaren som uppstår gärna fokuserar på det som andra människor gör fel. Som ett resultat av speglingen ger också bilden som framkallas känslan av att vi inte själva är tillräckliga i förhållande till andra. Och är det inte andras fel som vi ser så är det våra egna i relation till andra. I texten hänvisas till budet; Du ska älska din nästa. Detta är något att ta fasta på. Vi uppmanas att våga se det i vår nästa som är positivt. Ibland kan vi få leta länge och ibland är det självklart redan vid första mötet.

Paulus skriver något om detta till församlingen i Korinth då han påpekar att det som är synligt för oss just här och nu inte behöver vara det som i själva verket är det sanna. Paulus lever ett svårt liv men lägger inte sitt fokus där, han speglar sig inte i andra utan i spegelbilden av Jesu liv. Jesu väg genom liv till lidande och död och liv igen. Ett liv som vi även idag kan identifiera oss med.

Men vad är då lösningen på problemet? Vilken är vägen för att nå detta mål? Kan vi följa ordspråket: Sköt dig själv och skit i andra? Jesus ger oss svaret: Jag är vägen, sanningen och livet! Men vilken väg är Jesus? Hur hittar jag den och var hittar jag den. Jag minns från någon bok att den svenska definitionen på vad som är en väg är; Allt som inte är terräng är väg. Det gör det ju knappast lättare. Men kanske är det så att det handlar om att självrannsaka sig själv och inse att jag med mitt liv kan innehålla både terräng och väg. Livet som kristen är inte lättare, inte rakare, inte planare, inte mer skyltat. Livet har innehållit, innehåller och kommer att innehålla motgångar och förluster, snedsteg och misslyckanden. På samma sätt som det innehåller, framgång, glädje och medvind. Jesus må vara vägen men han är också livet själv. Jesus har levt det mänskliga livet och tar oss i handen då vägen blir allt för otydlig och där rasrisken är överhängande och den till och med har rasat. Kanske kan vi istället försöka spegla oss i Gud själv, i Guden som är vårt ursprung och den som vi är skapade till avbild av. 

Där med inte sagt att alla människor behöver vara stöpta och skapade i samma form. Det hus som talas om i evangeliet rymmer många olika inriktningar och sorter. I huset finns många rum. Rummen står och väntar på var och en av oss. Vi behöver inte blir som den andra. Inte som vår spegel. Det är nog att fokusera på sig själv och genom det inse vem man själv innerst inne ska vara. Därmed kan vi inte bara sköta oss själva och skita i andra. Det är en stor skillnad att uppriktigt och helt strunta i andra människor än att avstå från att väga, mäta och granska andra människor. Vi som medmänniskor har inte detta som vår uppgift även om det nog är något som vi alla gör. Det ingår i kittet att vara en människa i relation till andra. Sådana är relationer. Relationer fungerar inte alltid problemfritt. Vår uppgift i livet är att försöka göra vandringen på livets väg till något gott för oss själva och för andra. Som människor och som kristna så får vi hjälpa varandra att vandra livets väg. Ibland kan vi, på ett ärligt och icke nedsättande sätt, behöva leda varandra. Detta utan agg men med omsorg som ledord. Omsorgen om varandra, som människor, är något att ta fasta på. 

Spegel, spegel på väggen där, säg… jag hur skulle vår fortsättning vara? Och vad blir vårt svar? I huset hos Gud finns många rum, och Gud själv står i dörren och säger: Du är själv, inte i jämförelse med andra, allt igenom sedd och oändligt älskad. Därför kan vandra med rak rygg på livets väg och samtidigt älska din nästa.