I Galaterbrevet står det så här:
Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är vi ett i Kristus Jesus.
Här vid dopets vatten kan vi lägga bort titlar och kategorier och se till varje människas innersta värdefulla kärna. Skattkammare som Gud själv placerat i oss alla. I dopet ges nyckeln som gör att vi kan glänta på dörren och låta det bländande skenet från den ovärderliga skatten skina ut på våra liv och på andras liv. I dopet ligger ett uppdrag, att leva så att du själv inte blir förkrympt och förminskad, att andra inte förtrycks och förtvinar, att du själv blir den Gud tänkt att du ska vara, att hjälpa andra människor att blomma och växa. Inget lite uppdrag, inget lätt uppdrag men ett uppdrag att vara stolt över. Tillsammans med andra kristna och
med Jesus själv kan vi göra världen lite bättre att leva i. Tillsammans som en stor familj.
Eva Dahlgren har beskrivit detta på ett väldigt fint sätt:
"Min familj är dom som vill höra samman, finnas till för varandra, stark och stor. Här är vatten tjockt som blod. En familj som ett stort hus, inga gränser, inget slut."
Livet som döpt och kristen innebär inte någon gräddfil där vi kan glida genom livet, förbi alla andra. Även den som är döpt kommer råka ut för livets svårigheter men också få del av livets stora glädjeämnen, precis som alla människor. När det är tufft så kan det kännas bra att veta att jag är en del av något större, det är fler än jag som lever livet. Familjen i Eva Dahlgrens text är något att hålla fast vid. Familjen där vatten och blod är lika tjockt, familjen utan gränser, utan slut. Familjen som vill höra samman och finnas till för varandra. Här finns ni, föräldrar, faddrar, släkt och vänner som en del. Dopet kan du alltid tänka tillbaks på. I dopet uttalar Gud orden: Du har alltid varit och kommer alltid att vara oändligt värdefull för mig. Du får minnas det våta håret, vattnet som bildar droppar likt tårar i ditt ansikte och de omslutande orden: I FADERN SONENS OCH DEN HELIGA ANDENS NAMN.