Temat för Stockholm Pride 2010 var MAKT. Makt är något som dagligen berör oss människor i det samhälle vi lever i. Makt påverkas oss på ett eller annat sätt, positivt eller negativt. Mycket beroende på vem du är och vart du finns i makthierarkin. Tyvärr kan vi som människor inte ställa oss utanför denna struktur. Vi måste förhålla oss till den. Det har talats och talas mycket om makten i det heteronormativa Sverige. Att den heterosexuella har makten över oss som hbtq-personer då det per definition finns en under och överordning i att vara homo eller hetero. Kan vi friställa oss från denna struktur och säga att vi minsann inte är en del av denna maktordning? Tyvärr så går inte det. Som människa så är vi en del av den ordningen, vare sig vi vill det eller inte. En fundering som kommer upp är om det i självaverket inte är så att jag varje gång något definierar mig utifrån vad de tror så ställer denna någon sig över mig i maktposition? Om någon tar ifrån mig rätten att definiera mig själv så har han eller hon också tagit min makt ifrån mig. Ett exempel skulle kunna var att någon frågar mig vad min tjej heter. Om jag då inte korrigerar och säger ”Jag har ingen tjej, jag har en kille” så låter jag denna människa stå över mig. Väljer jag istället att korrigera så har jag tagit tillbaka makten över mitt eget liv och också ställt mig i en högre position än personen som uttalade det felaktiga påståendet. Det må vara orättvist att vi som hbtq-personer måste förhålla oss till heteronormens makt men vi kan göra skillnad och vi gör skillnad när vi vågar säga ifrån och korrigera.
Dock ska vi nog inte kasta sten i glashus. Det går liksom inte att komma ifrån att hbtq-världen också har en väldigt maktstruktur. Precis lika färgad av under och överordning som hetero-världen. Det är väl knappast nån hemlighet att den fjolliga bögen står under den ”tillsynes heterosexuella” bögen? Eller att femme-flatan står under butch-flatan? Varför gör vi allt för att ta oss ur en maktstruktur för att raskt hoppa in i en annan. Kommer vi någonsin att bli tagna på allvar i vår kritik mot heteronormen om vi själva konstruerar och lever homonormen? Tål att tänkas på!
Kanske är det så att EKHO-rörelsen är på väg att försöka städa upp bland sina egna normer. Genom att inför Queer-begreppet så gör vi iallafall ett försök att kritisera normen oavsett om det är heteronormen eller homonormen. Queer flyttar perspektivet och tar tillbaks makten. Makten att definiera oss själa. Jag som queer-person låter inte heteronormen eller homonormen identifiera mig utan kallar mig queer. Queer som i att jag själv utifrån den människa jag är inte har behov av att klassifisera mig i facken homo, bi, trans, hetero, man eller kvinna bara för att hetero-, & homo-normen vill det. Det handlar om mig och bara mig. Våga ta makten över ditt eget liv! Det tänker jag göra!