LTALOVE

Från Håkan till OAS:

Fredag 16 juli besökte jag Oas-mötet i Kungsbacka och deltog i kvällsmötet med biskop Graham Dow som förkunnare. Jag har inte hört talas om denne biskop och sökte lite på Internet om honom. Tydligen har han varit ganska kontroversiell som biskop i anglikanska kyrkan. Några av de uttalanden han gjort (inget av detta sa han i går kväll):

• De oväder som drog över Storbritannien menade han var Guds dom över bl.a. de antidiskrimineringslagar angående homosexuella som infört i landet. Detta måste betyda att Dow menar att det är Guds vilja att homosexuella diskrimineras.

• Som specialist på exorsism har han skrivit att “There is a view that both oral and anal sexual practice is liable to allow entry to spirits.”

• Att en person klär sig i svart eller kör en svart bil kan vara tecken på ondska eller fördärvliga andar.

Jag förutsätter att ni kände till detta innan ni bjöd in Graham Dow och att ni var beredda på att få reaktioner på detta. Det har förvånat mig att det varit så tyst kring Dow's besök, men idag lördag 17 juli tog GP upp det i en artikel. Jag undrar nu:

• Delar Oas styrelse och inspiratörer biskop Dow's syn på homosexuella, diskriminering av homosexuella och att Gud dömer en nation som inte vill diskriminera homosexuella?

• Delar Oas styrelse och inspiratörer biskop Dow's uttalande om att orala och anala sexuella handlingar kan öppna upp för onda andar och att svarta kläder kan vara tecken på onda andar?

• Om ni inte delar hans uppfattning, varför har han då bjudits in? Har han ändrat uppfattning? Har han i så fall sagt det och offentligt tagit avstånd från detta? Är de frågor (och människor) han uttalat sig om mindre viktiga så att ni kan ha överseende med det han sagt?

Är tacksam om ni kan svara på dessa frågor.

Från OAS till Håkan:

Hej Håkan!
Trevligt att du kom till Oasmötet i Kungsbacka!
Vi har precis avslutat hela Oasmötet och är väldigt tacksamma för allt Herren gjort – och gör - i enskilda människors liv!
Många olika talare och medverkande från olika traditioner bidrog till att ge en god bredd och balans åt mötet.

Bishop Dow är en välkänd talare i många olika sammanhang.
Vi har kommit i kontakt med honom via New Wine, Graham Dow har varit i Sverige  8-10 gånger, de flesta som talare i New Wine, där hans undervisning varit till glädje och uppmuntrat många!
Graham Dows undervisning på Oasmötet handlade varken om Guds straff, översvämningar eller homosexualitet.

Oasstyrelsen menar självklart att det inte är rätt att diskriminera någon pga sexuell läggning, pga olika uppfattningar om homosexualitet, eller av andra orsaker.
Oasstyrelsen har uttalat sig i frågan som gäller vigsel mellan två av samma kön. Det uttalandet hittar du på hemsidan www.oasrorelsen.se

Att sex före och utanför äktenskapet är i konflikt med Guds Ord är Bishop Grahams grundhållning och den uppfattningen delar vi i Oasrörelsen. All reflektion inom Oasrörelsen när det gäller sexualiteten, dess bruk och missbruk, sker utifrån denna grundsyn.

Angående resonemang om ondskan; till bilden hör att i den kyrka som biskop Graham representerar så är undervisning om onda andar, exorcism mm. någon långt mera självklart än i Svenska kyrkan. Både präster och biskopar i Anglikanska kyrkan ser ju dessa företeelser som något givet och aktuellt i människors liv, därför har stiften också en beredskap för att hantera  frågor och problem som dyker upp inom denna sfär. Ofta är det en biskop eller präst som är avdelad för att i varje stift utöva både undervisning om och hantering av exorcism, skilja mellan andar m.m. Det är därför vanskligt med dessa citat, då sammanhanget de yttrades i inte står klart för oss.

Ovanstående reflektioner är ej menade att framstå som ett försvar för allt som Biskop Dow tidigare kan ha sagt.
Detta är omöjligt, helt enkelt eftersom vi ej har läst igenom alla artiklar om honom för att därefter återkoppla med honom personligen om artiklarna korrekt återspeglar exakt vad han sagt.
Det fanns inget i undervisningen på Oasmötet som ens antydde sådana uttalanden som anges på Wikipedia.

Ang att Oas inbjudit Bishop Dow, så har det skett därför att han undervisar på ett sätt som förmedlar frimodighet och glädje. Vi är tacksamma för hans, och andras, bidrag under sommarens Oasmöte!

Till slut vill vi uttrycka vår glädje för att du ville komma till Oasmötet samt vår uppskattning för att du valde att ställa dina frågor till oss på ett så rakt sätt.

Med vänliga hälsningar
Berit Simonsson & Hans Weichbrodt
Inspiratörer i Oasrörelsen

Från Håkan till OAS:

Hej Berit & Hans!

Tack för att ni tog mina frågor på allvar och svarade snabbt och ärligt!

Ert svar sätter igång många tankar hos mig, alla finns inte möjlighet att ta upp här, men några punkter som jag menar att mycket viktiga ska jag försöka utveckla. Först några korta kommentarer:

• Som jag skrev tog inte biskop Dow upp Guds straff eller homosexualitet på kvällsmötet, och jag tror er att han inte gjorde det under övriga Oasmötet heller. Men frågan är vilken teologi och människosyn biskopen har och vilka signaler det ger att han inbjuds av Oas? Och detta handlar inte om signaler som skapas av media, vilket Oasrörelsen ordförande menar i dagens Kyrkans Tidning. Jag återkommer till detta.

• Jag är medveten om att frågor om onda andar och exorcism är betydligt vanligare i Anglikanska kyrkan än hos oss. Jag mötte detta i delar av den karismatiska rörelsen på 70-talet, när jag i min diakonutbildning skrev uppsats om ”Hela hela människan” och inte minst i trosrörelsens och Livets ords undervisning. Då som nu kunde citat från konkret handledning och undervisning ställa till det. Jag menar att dessa måste tas på mycket stort allvar eftersom de på ett mycket förföriskt sätt förmedlar en människosyn och kan trycka ner och döma väldigt starkt. Jag glömmer aldrig när Ulf Ekman sa att onda andar luktar illa, och värst luktar de homosexuella andarna.

• ”Sex före och utanför äktenskapet är i konflikt med Guds ord”. Detta skulle man kunna prata mycket om, inte minst med tanke på att sex i allra högsta grad existerar både före, utanför och i äktenskapet, sex handlar om mycket mer än det heterosexuella, äktenskapliga samlaget. Då blir detta citat problematiskt och säger inte mycket, men skapar mycket oro och osäkerhet. Frågan är hur man ska tolka biskopens uttalanden om att orala och anala sexuella handlingar kan öppna upp för onda andar. Är det underförstått att det handlar om homosexuella relationer? I så fall tyder det på stor okunnighet om sexualitet. (med reservation för att det är ett lösryckt citat).

• Att Oasrörelsen är emot den könsneutrala vigselordning som Svenska kyrkan nu har är bekant. Detta ställer naturligtvis till problem när människor som är vigda till äktenskap enligt Svenska kyrkans ordning av somliga i samma kyrka inte anses leva i äktenskap utan i synd. Från mitt arbete med Göteborgs stift remissvar i dessa frågor känner jag igen de ekumeniska argumenten och att ”Svenska kyrkan blir utan inflytande och respekt i den världsvida kyrkan”. Svenska kyrkan skulle haft betydligt mindre inflytande i frågor kring könsneutral vigselordning om vi inte tagit beslutet. Svenska kyrkan har nu gått före i en förändring som jag tror kommer i fler kyrkor de kommande åren. Och Svenska kyrkans nya vigselordning betyder mycket för många kristna hbt-personer i mängder av samfund runt om i världen som hoppas och längtar efter förändring i deras eget samfund. Kanske hjälper det också en del till att inte ge upp tron på Gud.

Det blev visst inte så korta kommentarer. Hoppas ni orkar läsa mina huvudpunkter i dessa frågor. Jag vill ta upp: Oasrörelsen ansvar, Att vara mot diskriminering och Teologins frukt. Jag väljer att i första hand ta upp frågor om homosexualitet och hbt-personers ställning i kyrkan och Oasrörelsen. Biskopens förmodade välsignande av en kärnvapenbestyckad ubåt lämnar jag för tillfället, finns för mycket oklarhet kring detta. Jag tänker inte heller ta upp teologiska och exegetiska argument för att bejaka homosexualitet, det har andra gjort mycket bättre i andra sammanhang.

Oasrörelsens ansvar

Självklart kan inte Oasrörelsen ta ansvar för allt som en seminarieledare eller förkunnare har sagt eller skrivit tidigare i sitt liv. Men om någon gjort sig känd för vissa uttalanden, som när biskop Dow är refererad i brittisk press och omskriven på Wikipedia (artikeln är inte modifierad sedan december 2010, vilket är möjligt för alla att göra om man upptäcker något fel och det finns gott om källor för artikeln) då finns det all anledning att undersöka närmare. För de som ordnar kurser och konferenser är det nog en självklarhet idag att dels ta referenser på eventuella medverkande, men också att söka på internet. För ungdomar är det också en självklarhet. Exempelvis kan man räkna med att hbt-ungdomar som tänker konfirmera sig googlar på prästens namn. Om prästen skrev på den s.k. Kalin-listan brukar  detta komma upp bland de första träffarna. Om detta kan man tycka olika, men som präst är det bra att veta det. Om man ändrar uppfattning är det därför viktigt att vara tydlig med det.

Tydligen har Oas gjort bedömningen att biskopens fördelar överväger hans märkliga uttalanden. Om ni inte instämmer i hans citerade åsikter tror jag det är viktigt att ni tar ansvar och säger det. Bland de flera tusen deltagarna i Oasmötet i Kungsbacka finns det självklart ett antal som är hbt-personer. Åter andra har barn, andra anhöriga eller vänner som är hbt-personer. Vad tänker de när en person de ser upp till och som ger uppmuntrande undervisning om andens gåvor säger att Gud straffar ett land som vill skydda homosexuella från diskriminering? Detta handlar inte om att bemöta en envis diakon som är kritisk eller försvara sig mot media. Det handlar om att ta ansvar för människor i Oasrörelsen som längtar efter Gud och efter att bli älskade.

Och säkert finns det människor inom Oas som är kritiska mot Dow och det hans sagt, men som tiger om det för att de vill vara med och för att de får så mycket annat positivt. Detta är i så fall inget gott tecken. Skulle jag ha ansvarsställning inom Oas skulle det göra mig orolig, om det är så att man avstår från att framföra kritik för att behålla en enhet.

• Att vara mot diskriminering

Att ni är mot diskriminering pga sexuell läggning är bra. Men vad innebär det att var mot diskriminering och hur visar man det? Kyrkan har under historien haft svårt att hantera detta. Man har sagt att man hatar synden, men älskar människan. Man säger sig vara mot diskriminering och att försvara människovärdet, men ändå har kyrkan gång på gång motsatt sig lagliga förbättringar för homosexuella i samhället. (kyrkans beslut att införa könsneutral vigselordning så snart efter riksdagens beslut är ganska unikt) Kyrkans gamla hållning har bevarat homofobi och hatbrott. Att det varit svårt att leva som homosexuell på västkusten har kyrkan stor skuld till. Därför menar jag att det inte räcker att säga att man är emot diskriminering, det måste gå djupare än så om man menar allvar.

Pastor Åke Greens predikan för ett antal år sedan är ett bra exempel. När jag googlade på hans namn dagarna efter tingsrätten dom, kom som första träff en nynazistisk hemsida, som skrev en lång artikel där man hyllade Green i mycket fromma ordalag. De var nog så villiga att hjälpa Gud att utföra den dom över homosexuella som Green talade om. Greens predikan hetsade uppenbarligen! Green har sedan inbjudits som predikant till bl.a. delstater i USA där man övervägt förbättringar för hbt-personer och till Etiopien, där kyrkorna är oroliga för att den hårda lagstiftningen mot homosexuella ska mildras. Evangelikala organisationer i USA har haft konferenser i Uganda, som direkt har lett till ökad förföljelse av homosexuella.

När Pride-parader genomförts i flera forna öst-stater, har motdemonstrationer genomförts, vilka i flera fall har varit våldsamma. Strax bakom stenkastande skinheads står ortodoxa präster med teologiska argument.

Kyrkorna (inklusive Oasrörelsen) har stor skuld och ett stort ansvar. Det krävs mer än att säga att diskriminering är fel.

• Teologins frukt

Jag önskar att de som menar att homosexualitet inte är förenligt med kristen tro, att de som säger sig stå för en ”klassisk kristendomstolkning”, skulle vilja se på vilken frukt deras teologi och förkunnelse bär. Jag ser psykisk ohälsa och höga sucid-tal pga av de värderingar man mött, mobbning och hatbrott. Föräldrar som inte kan acceptera att deras barn är homosexuella, som inte kan acceptera sonens eller dotterns partner, familjer som splittras. Mycket förändras och det blir bättre, tack och lov, men inte är det tack vare den teologi som är negativ till annan samlevnad än den heterosexuella.

Medvandrarna (som nu är nedlagd) och Exodus sprider budskapet att Gud kan hela från homosexualitet eller så får man leva i celibat. Vilka ”lyckas”? Det finns flera exempel på ledare inom Exodus, som sagt sig ha blivit helade och som gift sig, men i längden har den inte fungerat. De har skiljt sig, accepterat sin läggning, och bett om förlåtelse för den skada som de gjort med sin undervisning om helande från homosexualitet. På Youtube kan man se och höra till deras berättelser. För en del år sedan spreds en bok, ”En gång gay, alltid gay”, där författaren berättade om sitt helande. Inte heller det höll.

Läs gärna boken, eller se filmen, ”Prayers for Bobby”, som skildrar hur Mary Griffith efter sin son Bobbys suicid, omvärderade och gick från att när Bobby levde gjort allt för att han skulle bli fri från sin homosexualitet, till att efter hans död bli en förkämpe för hbt-personers rättigheter i USA. En mycket stark berättelse, men nog så smärtsam, när man ser vilken skada en förkunnelse och teologi kan göra.

Till sist:

Många tycker säkert jag är naiv, men låt mig drömma lite. För Oasrörelsen är några av ledorden förnyelse och enhet. 

Förnyelse.

Jag önskar att Oas utifrån reflektion och uppgörelse med historisk barlast vågar omvärdera och gå nya vägar.

Enhet.

Jag önskar att Oas strävar efter en enhet som inte tystar kritiken, en enhet som inte utestänger vissa, en enhet som inte trampar på människor.

Mvh

Håkan Stenow

_______________________________________________

Håkan Stenow är diakon i Svenska kyrkan och mycket aktiv i HBTQ-debatten